Landet/stan

Har spenderat massa tid i familjens underbara lilla stuga vid havet den senaste veckorna. Det är helt sanslöst vilket lugn som sprider sig i kroppen så snart man kommer dit. Hoppar ur bilen, låser upp de dörrar som behöver öppnas och sen bara är man. Där funkar det liksom att bara sitta i en stol och läsa en hel dag, eller att bara vandra omkring och inte göra nånting alls. Så går det inte att göra inne i stan, där är det alltid nånting som behöver fixas. Visst finns det saker att göra i stugan också, men de känns aldrig lika pressande som hemma i huset. Jag har till exempel rensat hur mycket ogräs som helst, plockat en herrans massa blåbär och till och med hunnit bränna mig i solen och bada lite.

Hur någon över huvud taget kan lyckas bränna sig den här sommaren är för mig ett mysterium, men å andra sidan så har min hud alltid varit ett kapitel för sig. Den uppför sig helt enkelt inte som den ska. Inte om man jämför med resten av familjen i alla fall. De blir knallbruna och fina med en gång, medan jag förvandlas till en jävla indian och kanske blir lite småbrun efter ett tag om jag har tur. Nu har jag börjat flagna också, så frågan är om jag kommer ha nån färg kvar alls när jag kommer tillbaka till Norrköping. Det troliga är väl att jag är precis lika likblek som vanligt. Bläh.