Habegär!

Två helt underbara klänningar, bägge från http://www.poshgirlvintage.com. Underbara eller hur?

Vill hem nu!

Sitter i köket hemma i familjevillan och längtar... hem. Hem till mitt vanliga liv, till mina människor. Okej, jag borde inte klaga. Det är verkligen helmysigt här, men nästan tre veckor är för länge. Om det inte vore för att jag verkligen skulle vilja hinna träffa syrran en sväng innan jag far skulle jag hoppa på första bästa tåg söderut med en gång.

Irriterande

Jag vill kunna ha texten högst upp fast jag lägger in flera bilder. Bläh.

Mera familj

Massa bilder på världens finaste lillasyster. Inte helt nya dock, men ändå bra.

Min familj

Tänkte visa lite bilder på familjen här. Eller i alla fall på mamma, pappa och lillebror. Lillasyster är så kameraskygg att jag faktiskt inte tror att jag har några bilder på henne. Ni lär ju se om det dyker upp några i såna fall.

Hur har du fått så stora tuttar?

Min mamma är en mycket speciell kvinna, det kan alla som känner henne intyga. I vilket fall som helst satt vi ute i solen och drack vin när hon plötsligt tittade lite närmre på mig och utbrast: "hur har du fått så stora tuttar? Det borde du inte ha". Jag menar, hur många mammor säger så till sina döttrar? Och jag VET att mina är större än både hennes, mosters och mormors, men å andra sidan så väger jag ganska mycket mer också. Det har med största säkerhet nåt samband, eller så är jag helt enkelt en bortbyting. Det har jag funderat på många gånger i vilket fall som helst. Så mycket skulle klarna då.

Landet/stan

Har spenderat massa tid i familjens underbara lilla stuga vid havet den senaste veckorna. Det är helt sanslöst vilket lugn som sprider sig i kroppen så snart man kommer dit. Hoppar ur bilen, låser upp de dörrar som behöver öppnas och sen bara är man. Där funkar det liksom att bara sitta i en stol och läsa en hel dag, eller att bara vandra omkring och inte göra nånting alls. Så går det inte att göra inne i stan, där är det alltid nånting som behöver fixas. Visst finns det saker att göra i stugan också, men de känns aldrig lika pressande som hemma i huset. Jag har till exempel rensat hur mycket ogräs som helst, plockat en herrans massa blåbär och till och med hunnit bränna mig i solen och bada lite.

Hur någon över huvud taget kan lyckas bränna sig den här sommaren är för mig ett mysterium, men å andra sidan så har min hud alltid varit ett kapitel för sig. Den uppför sig helt enkelt inte som den ska. Inte om man jämför med resten av familjen i alla fall. De blir knallbruna och fina med en gång, medan jag förvandlas till en jävla indian och kanske blir lite småbrun efter ett tag om jag har tur. Nu har jag börjat flagna också, så frågan är om jag kommer ha nån färg kvar alls när jag kommer tillbaka till Norrköping. Det troliga är väl att jag är precis lika likblek som vanligt. Bläh.